Häktad - Juridisk information
När det finns anledning att anta att ett brott som lyder under allmänt åtal har begåtts inleds en brottsutredning. Denna utredning kallas förundersökning. Under förundersökningen utreder polisen och åklagaren vem som kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal vid domstol mot honom eller henne. Det är oftast en åklagare som är förundersökningsledare och bestämmer vilka utredningsåtgärder som ska vidtas. Det kan till exempel vara att göra en husrannsakan, ta egendom i beslag eller höra vittnen. I enklare fall leds förundersökningen av en polis. När utredningen är klar sammanställs materialet i ett förundersökningsprotokoll vilket är åklagarens underlag för beslutet att väcka åtal i domstol eller, om bevisningen inte räcker, besluta att lägga ner förundersökningen.
Den som är misstänkt för ett brott har under vissa omständigheter rätt till en försvarare under förundersökningen. En offentlig försvarare ska förordnas om det finns behov med hänsyn till utredningen om brottet, om det finns risk för annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller om det finns särskilda skäl på grund av målet eller personliga förhållanden. Det är åklagaren som frågar domstolen om en offentlig försvarare ska förordnas och det är domstolen som beslutar om en offentlig försvarare ska förordnas. Som huvudregel ska den offentlige försvaren vara advokat och ha särskild erfarenhet av brottmål. Den som är misstänkt har rätt att begära att en viss advokat ska förordnas för honom. För det fallet att den misstänkte inte begär en viss advokat utser domstolen en advokat från en lista.
Under vissa omständigheter kan den som är misstänkt för brott frihetsberövas under förundersökningen. Nedan redogörs för vem som fattar beslut om frihetsberövande och vilka krav som ställs för att detta ska få ske.
Gripen
Om det finns skäl att anhålla en person kan ett beslut om att gripa personen i brådskande fall fattas av en polis om brottet kan ge fängelse. I andra fall fattas beslutet av en åklagare. Den som gripits ska förhöras så snart som möjligt. Efter förhöret beslutar åklagaren att den gripne ska anhållas, om det finns skäl för det. Om personen inte ska anhållas, ska beslutet om gripande omedelbart hävas. Den som är gripen är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar. Är det av synnerlig vikt, att den som kan misstänkas för brottet är tillgänglig för fortsatt förhör, är han skyldig att stanna kvar ytterligare sex timmar. Därefter har den misstänkte rätt att avlägsna sig och det får inte krävas utan synnerliga skäl att den misstänkte infinner sig till nytt förhör tidigare än tolv timmar därefter. Den som är under 15 år är inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än tre timmar eller om det är av synnerlig vikt för utredningen, ytterligare tre timmar. Bestämmelser om gripande finns i 24 kapitlet, 7 och 8 §, i rättegångsbalken.
Även allmänheten får gripa en person om brottet som personen begått kan ge fängelsestraff, om personen påträffas på bar gärning eller flyr från brottsplatsen. Allmänheten får också gripa en person som är efterlyst för brott. Den gripne ska så fort som möjligt överlämnas till polis. Bestämmelser om envarsgripande finns i 24 kapitlet, 7 §, i rättegångsbalken. Detta kallas för envarsgripande.
Anhållen
Ett beslut om att anhålla den misstänkte fattas av åklagare. En person får anhållas i avvaktan på att domstol ska pröva en fråga om häktning. En person får också anhållas om det är av stor vikt för utredningen. Senast klockan 12 tredje dagen efter ett beslut om anhållande måste åklagaren göra häktningsframställan till domstol. Bestämmelser om att anhålla någon finns i 24 kapitlet, 6, 11, 12 och 13 § i rättegångsbalken.
Den som är anhållen är inlåst i en cell på polisens arrest. Förhållandena under anhållandet är mycket enkla, oftast finns det bara en brits med en filt i cellen. Den misstänkte har inte rätt att kontakta någon utomstående förutom sin advokat. Advokaten är dock förhindrad både att öra in information till den misstänkte eller föra ut information från den misstänkte om inte åklagaren har medgivit detta först.
Häktad
Om den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan leda till fängelse i ett år eller mer kan han häktas om det finns risk för kommer att hålla sig undan (flyktfara), försvårar utredningen (kollusionsfara) eller fortsätter att begå brott (recidivfara).
Andra skäl till häktning kan vara att en person som är på sannolika skäl misstänkt för ett brott är okänd och vägrar uppge sitt namn och sin adress eller inte är folkbokförd i Sverige och det finns risk för att personen lämnar landet. Beslut om häktning ska som regel också alltid fattas om brottet har minst två års fängelse i straffskalan (obligatorisk häktning).
På sannolika skäl misstänkt är en högre grad av misstanke. Misstanken ska vid en objektiv bedömning framstå som berättigad, och grundas på bevis i det enskilda fallet.
Beslut om häktning fattas av domstol på begäran av åklagaren. Efter att häktningen är beslutad ska åklagaren väcka åtal senast inom 14 dagar, men den tiden kan i vissa fall förlängas efter beslut av domstolen. I mer komplicerade mål är det inte ovanligt att häktningstiden blir flera månader och i vissa fall år. Bestämmelser om häktning finns i 24 kapitlet, 1–5 och 18 §, i rättegångsbalken.
Den som häktas flyttas från polisens arrest till Kriminalvårdens häkte. Häktescellen är något mer inredd än arrestcellen och det brukar finnas till exempel TV. Den som är häktad har endast tillstånd till mycket begränsad kontakt med utomstående personer, förutom sin advokat. Detta gäller även med andra häktade personer om domstolen beslutar detta. Ofta är den häktade personen inlåst större delen av dygnet i sin cell. Om det finns risk för att den häktade försvårar utredningen får domstolen dessutom besluta att hans kontakter med omvärlden ska inskränkas ytterligare genom så kallade restriktioner, till exempel att han inte får läsa dagstidningar, lyssna på radio eller se på tv.
När åklagaren är klar med förundersökningen sammanfattas utredningen i ett förundersökningsprotokoll. Den misstänkte har rätt att få ta del av denna under en skälig tid och begära att ytterligare åtgärder ska vidtas under förundersökningen, till exempel att höra ytterligare personer eller lämna in material. Om åklagaren på objektiva grunder kan förvänta sig en fällande dom i domstol ska åklagaren väcka åtal i domstol. Då kommer domstolen att avgöra målet vid en huvudförhandling. Är den misstänkte häktad måste huvudförhandlingen hållas senast 14 dagar efter det att åklagaren väckte åtal.